God förmiddag!
Är på g mot liljeholmen, ska käka lunch med några kollegor. Därefter åker jag och Anna kollega/vän hem till mig där vi senare ska fixa oss inför jobbfest ikväll. Jag är väldigt laddad inför ferren men lite ångest över att Bella tycker det är jobbigt att pappa lägger henne. Men vafan, jag är med henne 24/7, hon känner sin pappa och umgås med honom varje dag och hon är liksom inte 2 månader utan 9. Tycker det är på tiden att jag får lämna över läggningen för en kväll. Hon har som ni vet varit extremt mammig sedan hon kunde börja göra skillnad på oss och jag/vi har anpassat oss efter det och låtit henne styra men någon gång måste ju pappan ta över och jag tror inte att det blir mindre gråt bara för att vi väntar en månad.
Hör ni hur jag försöker rättfärdiga min utgång ikväll? Det dåliga samvetet och skulden man känner trots att jag egentligen tycker att jag är en fantastisk mamma. Men skuldkänslorna kommer man aldrig ifrån.
Jag är väldigt glad att P är så avslappnad i detta, dessutom skulle han aldrig ringa hem mig om/när hon blir ledsen och jobbig. Frågade honom om han var nervös inför ikväll och han svarade ungefär: ehhh...nej, jag har varit pappa i snart 7 år så det ska nog gå bra.
Trevlig helg alla!