Är man en familj så är man

Hej bloggen,
Familjehelgen fortsätter, idag har vi varit på soptippen (såååååå Svensson-aktigt) samt Ikea och köpt utemöbler. Möblerna fick inte plats i bilen med alla oss dock så stackars P fick åka två vändor. På Ikea köpte vi även en palm, en dadelpalm som står i en stor korgkruka på altanen. Jag älskar att vi har en palm! Vi ska montera upp bord och stolar när Bella, som sover i vagnen där ute, har vaknat. När allt är på plats återkommer jag med bild på las palmas och möblerna.
Apropå det här med Svenssons, jag och P diskuterade detta häromdagen och båda två konstaterade att vi båda ibland kan titta på vårt barn (barnen i P's fall), på våra bilar och på varann och undra: hur fan hamnade man här?! Vart tog livet vägen?
För min del är kan jag inte tänka mig något bättre, varken som varit eller komma skall, än min lilla tjej. Jag tänker överhuvudtaget inte tanken att "livet var roligare innan henne" men allt det övriga och själva konceptet "småbarnsfamilj" kan jag (ofta) fundera över, var det vad jag ville ha? Är detta vad som erbjuds? Måste man storhandla på lördagar och gå till lekparken à la mamma, pappa, barn? Nej tack, jag blir uttråkad. Är det okej att jag drar med mig mitt barn till kompisar, på långfikor och långluncher? Och att hon inte måste gå och lägga sig kl 19.30 (som är hennes vanliga läggtid) när det passar bättre att somna i vagnen hemma hos mina vänner medan jag tar ett glas vin?
Bra, då kör jag på det för i morgon ska Bella med på fest på Djurgården.
Hörs later!

Kommentera inlägget här :