Jag vet inte om det framgår men jag älskar kläder, jag älskar mode, jag älskar modemagasin och jag älskar att shoppa. Grejen med mig är att jag alltid varit ganska missnöjd med min kropp. Jag har alltid haft bra självförtroende och varit tuff och stark men min självkänsla när det kommer till utseendet har aldrig varit det bästa. Jag är kort och har alltid tyckt att jag är tjock. Ja inte lite mullig utan tjock. Nuförtiden går det där lite i perioder, ibland är jag nöjd och ibland ser jag bara en rund köttbulle i spegeln. Pga hur jag känt över detta har jag aldrig riktigt kunnat ta på mig eller köpa det jag vill och det jag tycker är snyggt. Vissa plagg såklart men i regel har jag känt att det mesta inte passar min kropp. Allt detta är har gjort att mitt intresse för barnkläder och barnmode har tagit väldigt stor plats sedan jag fick en dotter, jag vet att många tycker att jag lägger extremt mycket pengar och energi på min flickas garderob (min flickas pappa t.ex) men det är ett intresse och jag tycker det är så fantastiskt underbart. Kanske blir jag en sådan mamma som lever genom sitt barn eller kanske blir jag helt enkelt en sån mamma som bara är väldigt intresserad av mitt barn. Jag kommer alltid stötta henne och låta henne vara den hon VILL vara men jag ser inget fel i att leda in henne på det spår jag önskar och sedan låta henne ifrågasätta, vara kritisk eller förhoppningsvis uppskatta mina tankar och idéer. Oavsett om man gör det medvetet eller inte så är det trots allt något alla föräldrar gör. I slutändan hoppas och tror jag att bakom alla dessa kläder och hårband lär hon sig etik och moral, rätt och fel och helt enkelt sunda värderingar. Det sitter liksom inte i kläderna.
Ta den här könsdebatten exempelvis, tror folk verkligen på fullaste allvar att blått eller rosa spelar någon roll? Jag är övertygad om att min dotter inte kommer låta sig behandlas enligt 50-talets kvinnosyn för att hon bär rosa på dagis. Det är inte kläderna som spelar roll där, det är hur vi uppfostrar våra barn, hon skulle kunna bära hur mycket blått och pojkigt som helst och sedan bli nertryckt och kränkt pga. sitt kön om jag inte gör henne till en starkt och trygg person, jag anser att jag kan utföra det jobbet oavsett vad hon bär för kläder.