Har haft en fantastisk dag! Fram till typ eftermiddagen, då tog syrran och Ville Bella ett tag för att vi skulle storstäda lägenheten. Hon var jätte ledsen och efter 1 timma fick jag tillbaka en liten gråtande flicka som bara skrek när hon fick syn på mig, ungefär som att hon då kom på varför hon var ledsen, för att mamma inte var där. Sen lite senare åker jag iväg och handlar, tar bilen och ska bara snabbhandla. När jag kommer hem efter typ 30 min möts jag av gråt och hulkande och Bella är återigen helt panikslagen. Givetvis tystnar hon och blir lugn när jag tar henne. Jag fattar inte, hon är så mammig. Så fort hon är lite trött eller lite grinig så blir hon helt knäckt om inte jag är där och tröstar. Är det här normalt? Varför funkar inte ens pappan? Jag vet att det kan komma sådana perioder men detta har ju hållt på sedan hon kom till oss i princip. Jag blir så ledsen, dels är det jobbigt för oss alla av praktiska skäl men främst för hennes skull, jag får ont i magen, dåligt samvete och ångest när jag märker hur ledsen hon blir. Jag tänker att hon tänker: varför lämnar min mamma mig?
Hon fattar ju inte att jag kommer tillbaka snart. Kan tillägga att det var såhär igår kväll också när jag var på middag.
Usch, nu byter vi samtalsämne. Var på stan idag med Syrran, Ville och lilla Bellman. Investerade i en underbar väska från Zara, är så nöjd! Tittare på babykläder också på den fina butiken Livly på Birger jarlsgatan. Där finns massa fint till små fina tjejer (och små fina killar). Köpte en body med volang. Den får ni se på en dagens outfit någon dag.
Nu ska jag mysa med min P (det betyder ungefär att vi sitter i soffan båda två samtidigt, med 2 meters mellanrum) go kväll!
