Alltså herregud vilket K A O S det har varit här. Vi var bjudna på fest ikväll, tanken var först att lämna Isabella hemma med pappa P men jag ändrade mig idag efter att jag fick höra hur det gick igår kväll. Bella hade då gråtit från att jag gick hemmifrån tills hon däckade av utmattning. Hon var otröstlig i flera timmar och ville varken äta eller sova. Ingen duger alltså förutom mig och jag ville inte utsätta varken henne eller P för en sådan kväll igen. Nu i eftermiddag har jag försökt få henne att sova för att orka vara uppe lite längre och gå på fest, samtidigt har jag sytt upp en kjol, ätit, sminkat och fixat mig och därmed inte lyckats få henne att sova. Vid 19-tiden var hon helt slut (det är ungefär då hon brukar sova) men idag skulle hon minsann inte få sova för mamman ska då klä upp henne och sätta rosett i håret. Jag blev mer och mer stressad av att jag inte hann göra mig klar och av att Isabella egentligen bara ville siva i min famn. Iklädd jacka och skor och med en ledsen bebis i bilbarnstolen fick jag tillslut ett mindre psykbryt och började gråta av stress samt ångesten över att min stackars tjej ska tvingas med ut i bilen och tvingas vara på fest. Tillslut sa P åt mig att ringa och lämna återbud och det gjorde jag, snyftandes ringde jag Karin och ursäktade mig över mitt sena avhopp. Efteråt kändes det som en sten som släppte och jag kunde andas ut.
Nu ligger lilla älsklingen och sover i min famn med endast pyjamas och ingen fjantig rosett i håret.