Det är få stunder som är så "utpustande" som när Bella precis somnat. Herregud, det låter ju som att jag bara vill bli av med henne hela tiden, så ligger det inte till! Det är bara det att de senaste dagarna har varit lite jobbiga, dessutom har vi varit mycket hemma, mer än vanligt vilket jag tycker är både tråkigt och mer krävande.
Men jag tycker att det känns lite bättre nu, det är ju liksom inget som har hänt direkt utan min baksmälla i fredags utlöste nog bara något slags bakslag efter de senaste månaders 110% hålligång och stress. Grejen har varit att även om jag fått en timmes egentid så har jag ändå stressat hem från vart jag än varit med oron över att Bella är ledsen och mammig.
Nu ska jag bli bättre på att inte få dåligt samvete när P är själv med Bella eller när jag ber honom hänga upp tvätten typ. Det är ju inte så lätt när man varit borta en kväll (torsdags) och får höra att Bella gråtit i panik i två timmar innan hon tillslut däckat. Speciellt inte när man vet att hade jag varit hemma och tagit läggningen så hade hon somnat utan att gråta, lite krångel och motvilligt ibland men aldrig med gråt och panik.
Så ligger läget till, men ingen fara på taket, nya tag!
Ps. Längtar tills sommaren är över, ser fram emot hösten, jobbet och den gamla hederliga vardagen. Och inte minst av allt, höstkollektionerna!