Jag är ingen utemänniska, tvärtom, har svåra trauman efter dagistiden när man blev tvingad att gå ut. Jag kan fortfarande få känslan tillbaka när man är (råkar hamna) i skogen. Eller när man har blivit medtvingad att vandra i fjällen (läs: tvingad av Sanna i tygskor från Björn Borg) och det enda roliga med vandringen är att stanna och äta matsäcken. I skolan var nog det absolut värsta orientering. Även om jag numera är stor nog att förstå att skola är bra och viktigt så kommer jag aldrig klappa händerna när min dotter tvingas ta sig ut i skogen och virra omkring. Kan ju hända att hon gillar det och då är det ju okej men annars kommer jag ha full förståelse när hon kommer hem klagandes över den där jäkla tvångsgympan. Min poäng iallafall är att jag är ingen friluftsmänniska och jag kommer aldrig äga ett par skridskor men satan va det är härligt att gå ut och promenera en dag som denna. Jag älskar det men i övrigt sträcker sig mitt uteliv till stureplan och inte längre.
