Det känns alltid lite tomt och vemodigt när alla roligheter är över. På sätt och vis är det skönt att vardagen är tillbaka men jag har inget att planera för, inget projekt på g eller någon rolig händelse att se fram emot. P däremot, ingen är gladare än honom att det är över och jag fick inte planera in något där han medverkar på ett bra tag framöver. Det är väl bara att acceptera att vi är extremt olika. Jag vill ha folk här, helst ska dem sova över. P vill helst inte ha gäster, sova över är typ uteslutet. När Bella kom kände jag att det är dags att börja planera bröllop, P vill absolut vänta, en sak i taget, nu har vi fått barn det räcker säger han. Jag kan absolut inte bara sitta hemma en lördag, P vill inget hellre än att glida runt i morgonrock och helst inte ens glida eller resa sig från soffan. Vi är natt och dag jag och min P men det funkar ändå.