Hur stolt har inte jag varit idag?! Min lilla dotter är så duktig på babysimningen. Hon plaskar och sprattlar och inför "dyket" som kommer om några veckor fick dem idag träna genom att vi hällde vatten på deras huvud och Isabella gjorde inte en sur min, hon bara plaskade vidare! Bästa Bella, du är som en liten fisk i vattnet! Precis som din mamma var när hon va liten (har jag fått höra).
Det är konstigt det där med att vara stolt, egentligen är det ju ingen som lyfter på ögonbrynen för saker som hon gör, det är liksom ingen grej för de allra flesta. Ändå blir man mallig, stolt och vill gärna berätta vad ens barn har gjort. Och man jämför ju, det är ju på gott och ont men man gör det hela tiden. Jag upplever att man har en norm om hur dem bör vara i en viss ålder. Allt från vikt och längd till om de kan sitta, gå eller prata. Och jag är inte bättre själv, jag jämför till höger och vänster och tänker att det där har ju Bella kunnat länge alternativt att varför kan inte Bella det där ännu? I de flesta fall utgår jag från att min dotter är normen, det fattar jag ju att så är det inte men det är henne jag jämför med och i mina ögon är ju hon den perfekta bebisen och jag gissar att det finns fler föräldrar som känner så.
Men det är ju bara för att hon är den perfekta bebisen. Punkt och slut.
skriven