Min perfekta dotter
Min perfekta dotter började bli trött och därmed grinig vid 19-tiden. Perfekt som hon är slumrade hon till och den perfekta mamman tänkte: yes, nu kommer hon inte vara övertrött ikväll. Efter ca 10 min vaknar hon, gnällig, hungrig, tung i blöjan. Eftersom allt är så perfekt så löser jag allt med mat och byte samt pyjamas på. Men den perfekta dottern vill inte sova och jag börjar så smått fundera på om hon verkligen är så perfekt. Eller är det jag som är operfekt? Vid 21-tiden tar vi ett bad, mamman och dottern. Dottern blir glad, ler och pratar men givetvis rabiat när jag tar upp henne, hon skriker på skötbordet, hon skriker i famnen, hon skriker i selen. Allt är allt annat än perfekt. Vi kryper upp i soffan, nappen åker in och ut, pyjamasen av eftersom den är genomsvettig och hon är näst intill lila i ansiktet. Nu, ett antal timmar senare sover lilla terroristen i min famn och jag vågar knappt andas för då drar det väl igång igen, en perfekt kväll i vårt perfekta liv helt enkelt. Sov gott :)